OBS varning för känsliga bilder!! och lång text ;) läs om du vill veta va som hänt och hur det gick till.
Usch vilken hemsk dag... Lucia 13 december 2012. Det går så fort när något händer och man börja tänka efter att man tar så mycket för givet.
Jag hade precis haft rast på jobbet när chefen kommer in och säger att Andreas klämt handen och att ambulans är på väg. Förstår ni vilken panik och chock man får? Fick sån klump i magen och man får såna hemska bilder framför sig... man tänker ju alltid det värsta. Jag visste ju inte hur det hade gått till eller hur allvarligt det var. Jag följer med in på kontoret där Andreas sitter och väntar på ambulans. Det fullständigt brister för mig och jag börja stor gråta redan på vägen dit.
Dom har lindat in vänster handen med förband när jag kommer dit så jag såg aldrig hur det såg ut! Var nog tur det! Ambulansen kommer och dom frågar om jag vill följa med. Ehh JA självklart! dum fråga! Så jag går och hämtar min jacka och när jag är på väg stannar en av dom högre cheferna mig och säger lugnande att "Anna, det är inget som är av eller så" Och det var väldigt skönt att höra för i mina tankar så trodde jag att han skulle bli av med nått finger el alla.
Ambulansen körde till Ljungby... där dom la om handen och han röntgades.. han åkte upp för att vänta på operation och där fick jag inte följa med längre. Så vi bestämde att jag skulle åka hem och ta hand om stella som var ensam och hämta bilen på jobbet... och sen åka tillbaka till ljungby och mina föräldrar.
Ringde pappa utanför sjukhuset och han hämtade mig så vi kunde åka tillbaka till Älmhult. Ringde även mamma som jobbade och berättade vad som hänt. Så hon inte va orolig när pappa inte va hemma när hon slutade.
Men på väg till Älmhult.. så ringer Andreas från sjukhuset till mig... och säger att vi måste vända och komma tillbaka... han behöver sin plånbok (legitimation) och sin mobil som jag hade tagit med mig i väskan.
Han skulle åka ner till Malmö och specialister på handkirurgi.
Vi åker tillbaka och han får sina grejer och sen åker vi igen.... pappa lämnar av mig och åker hem.
Usch det var så mkt i mitt huvud och jag va lite stressad över allt jag skulle göra... packa ihop saker både till mig och andreas och även saker till stella och sen va tanken jag skulle åkt till Ljungby direkt till mina föräldrar. Men de va både mörkt, snö och halt.. och det tar ju en stund att åka, så jag bestämde mig för att vänta och åka tidigt på morgonen ist. Så det gjorde jag.
Hela helgen bodde jag hos mina föräldrar i Ljungby.. hade självklart stella med mig.
Jag och Andreas hade kontakt via telefon och sms... som tur var så hade dom en laddare till hans mobil på sjukhuset.
Han opererades i Malmö och allt gick bra men fick inte åka hem. Alla nerver hade klarat sig så han kunde "röra" och känna fingrarna. Vi trodde först han hade brutit lillfingret men så var aldrig fallet... det var bara ur led och en sena hade gått av. Dom fick sy "tillbaka" huden på ovansidan av handen som hade brustit och fläkts av. Han fick ca 40 stygn på handen. Dom kunde använda hans riktiga hud och har än så länge inte behövt göra någon hudtransplantation. Det hänger ju på att kroppen tar emot huden igen och läker fint.
Anledningen till varför han inte fick åka hem var att han fick massa mediciner hela tiden som morfin och antibiotika intravenöst och dom var väldigt rädda för infektioner.
Han låg i Malmö i 5 dagar innan han fick åka hem igen!
Det var så sjukt jobbigt att inte få träffa han under den tiden, även om vi pratade i telefon varje dag. Det var många tårar under den tiden.
Men nu är han hemma och åker ner till Malmö 1 gång i veckan (gratis med serviceresor) för att träffa sin läkare och sjukgymnast. Dom lägger om bandaget och kollar så allt läker som det ska. Det var väl lite hud som hade blivit svart och dött.. men dom tror fortfarande att det kan läka underifrån än så dom låter det va och väntar innan det blir tal på någon hudtransplantation.
Annars läker det bra men han måste träna upp rörligheten igen i sin hand varannan timme.
 |
| Hur han hade det första veckorna hemma |
Dom första veckorna hemma åt han mediciner nästan dygnet runt... men nu är det bara antibiotika och lite panodil/alvedon ibland. Visst har han fått mer ont nu när han slutat med morfinet men man kan ju inte hålla på hur länge som helst... då blir man ju beroende.
Men vad var det som hände då?
Jo det var så att han skulle rengöra en rulle i maskinen (som dom alltid gjort) med en trasa, för att skiten där orsakade kvalitetsfel på luckorna. Men trasan fastnade och innan han hann släppa så drog den handen med sig. Och där denna rulle sitter går det ett transportband innan och ett efter och mellanrummet där är ca 1 cm på varje sida av rullen. Han drogs ned till knogarna ungefär och fastnade. Som tur är kunde han nå nödstopp och kunde trycka själv. Men under den tiden hade transportbandet/mattan dragit sönder och förstört huden på handen på ovansidan och det var blod överallt.
Hans medarbetare på maskinen fick hämta verktyg och montera bort han. Usch det måste sett hemskt ut!
Men vilken tur han hade i oturen.... det kunde gått betydligt värre! Om han inte hade nått nödstoppet själv så hade han ju suttit där och då hade det ju tagit nerver och allt och vem vet han hade kanske blivit av med handen el några fingrar... USCH!
Denna lacklinje är ganska lång så det hade ju tagit lång tid innan hans medarbetare märkt nått också isf eftersom man sköter sin del av maskinen. Men som tur är så har dom hörlurar med mikrofon.. så dom kan prata med varandra.
Men tänk om Andreas tagit av sig sina för stunden och inte nått nödstoppet.. då hade dom ju inte hört om han skrikit heller. nä fy så ska man inte tänka!
Nu hoppas vi på att allt läker som det ska och rehabiliteringen går bra... så han får tillbaka sin rörlighet!
och att han inte förlorar någon känsel på ovansidan av handen...
klicka för stora bilder...
Den sista bilden på handen med blått bandage och vita fingrar: det var så han fick ha det när han åkte hem för att kunna träna.. men han har en stödskena fast när han inte tränar.
